Shopping.

Vem trodde att shopping skulle hjalpa nar man ar i tibet och haft en nara-doden-upplevelse som fortfarande ar ganska farsk i minnet? Jag handlade sa att det sprutade pengar ur mina navar. Tur att det ar billigt har. Jag tror att jag ar nojd med halften av mina kop. De konstiga plastskorna och orhangena som inte sag sa mycket ut for varlden hade jag kunnat vara utan. Och armbandet som jag kopte av en kille bara for att han hojde rosten och rynkade ogonbrynen nar jag inte ville kopa det. Linnet som var fantastiskt fint och passade perfekt nar jag drog den over min sport-bh i affaren, men nar jag provade den hemma utan bh bullade den upp brosten i tva delar. Likasa var det med klanningen. Attans! Men byxorna som kunde vara en kjol och kjolen och jackan och armbanden och de andra orhangena och halsbanden var jag nojd med.

Klockan nio imorse skulle min resebyra hamta mig med Jeep vid mitt hostel. 45 minuter senare gick jag dit bara for att fa reda pa att de inte fatt tag i pojkarna pa berget. Jag fick sitta ner och vanta i en halvtimme innan de meddelade att vi skulle kora 15.30 istallet. Suck. Sa min nya van fran hostlet satte mig i en taxi till Sera Monastery och hojde fingret och sa att jag absolut inte fick betala mer an 15 yuan.






Jag gick runt dar i tva timmar innan jag kande nyckeln till rummet som jag glomt att lamna. En skumpande buss tillbaka med en tjej som ropade "Jingel-o, jingel-o, Lhasa" ut genom en oppen ruta om och om igen.

Jag lamnade tillbaka nyckeln och gick och kakade Jak-burgare for 18 yuan (mindre an 18 kr) pa en dyr restaurang som heter Namtzo, dricka for 5 yuan och choklad och jordgubbsglass for 8 yuan. Nu ar jag go och rund om magen.