Building 63.

Jag har inte varit uppe i det, det högsta huset i Seoul med 63 våningar, men jag har stått såhär nära och förhoppningsvis ska jag åka upp där inom en snar framtid! Kanske när min mamma och Lasse är här.

Teaching is hard work...

... so they say.

Min kompis Morgan jobbar som engelsklärare här i Korea och det är ett måste att se hennes ungars teckningar :).

Inspelningsplats: The Host.

Det var här som filmen "The Host" spelades in. Känner ni igen er? Odjuret hängde från bron och den efterblivne hjälten jobbade i den lilla kiosken som jag inte fick lov att ta kort på!

Hi Seoul Festival.

Då var det festival då. Vi åkte till Yeouido, även kallad Koreas Manhattan eftersom det är en ö, och där skulle det vara flygande önskningar och mat och en parad med båtar på kvällen och olika uppträdande. Vi stannade inte så länge och festivalen var inte så imponerande men det var god mat och billig öl och lagom med folk så jag är nöjd ändå.


Jag vill använda alla färgerna på paletten mamma!


Jag är riktigt nöjd att jag lyckades fånga den här godbiten på bild.


Man skrev sina önskningar på lappar i olika färger, sen hängdes de upp såhär fint och om man kan koreanska så kan man gå runt och tjuvläsa.

Volvo.

"I like Swedish car. My wife drives Swedish car as well. I work with French people and Germany people so I have to drive neutral car."

Det var nog Mr Hoon Lims kärlek till Svenska Volvo, och speciellt hans XC90 som han körde med vana rörelser, som fick honom till att bjuda hem oss den kvällen på Pactoly Woldo. Bilen var stor och luktade fortfarande ny när han hämtade oss. Han berättade om sin firma och om Abba och vi lyssnade nyfiket. En härlig kittlande känsla i magen att bli bortbjuden på middag till ett koreanskt par.

Det var en ganska lång bilresa och vi möttes av en vacker fru i dörren och en introduktion av henne från Mr Lim om hennes friska vinvanor. Han sa att hon var smart och arbetade mindre och fick mer i lön. Deras hem var större än vårt men inte speciellt imponerande och ganska osmakligt inrett, men bordet var uppdukat med King Crab och Bulgogi och Kimchi och bröd och ost och det var så gott, och vi åt och sen fick vi frukt och han visade oss sin vinsamling. Och sen sin whiskeysamling som han förvarade i sänggaveln i sovrummet, och när Carl berättade om vårt midsommarfirande och snaps så bjöd han på tysk snaps som smakade medicin och var "good for your health."

Efter ett tag med ofantliga påfyllningar av det ena dyra vinet efter det andra, och 200 dollars whiskey och tal om deras ranch på New Zealand så gick Mr Lims ögon bokstavligen i kors och han hade svårt att hälla rätt i glaset och fyllde på whiskey i Calles vinglas och så försvann han en stund och kom tillbaka och sa att han beställt en taxi till oss. Han ville inte köra och det var vi glada för. Vi ska förhoppningsvis träffa dem igen den 9:e juni.

The great mountains.

Hank och hans koreanska kollega.

The international hiking club. Det var tur att jag och Morgan träffade Hank på tunnelbanan. Tur att vi inte klassade honom som en tokig korean med saliv konstant i mungiporna och små bubblor på tänderna när han pratade. Tur att vi till slut anmälde oss och tog den långa buss och tågresan med linje 1 till Hoeryong station, exit 1. Sen var det bara några minuters promenad till Mount Sapae som ligger i Bukhansan National Park.




Det var stekande hett och svettigt och med oss fanns vandrare från Kanada, Korea, Ryssland och Frankrike, och så vi svenskar förstås. De var snälla, lätta att prata med och Hank var tokig men snäll ändå. Jag och Calle hann inte gå hela vandringen för vi hade middagsplaner och var tvugna att avvika tidigare. Vi skulle bli hämtade av Volvo-mannen.

Back to the seventies.

Så med varsin öl i handen satt vi i blomstrande soffor med väggarna täckta av affischer av Abba och the Beatles. Från de olika grupperna med tanter och farbröder hördes glädjetjut och de ställde sig en efter en upp och dansade i takt med musiken, och när en blek korean satte sig vid pianot och pratade på koreanska och efter att ha frågat oss "where are you from" satte igång att klinka på tangenterna med hes stämma, så fanns det inget som stoppade de annars så trötta benen. De sprang mot dansgolvet. Jag och Calle satt kvar en stund och tittade på den stora gitarren i taket och de blinkande ljusen och de wobblande underarmarna, undrade om vi skulle bli likadana när vi blev äldre. Sen halsade vi ölen och gick.

Tjejsnack.

Vårt allas favoritsamtal är ju våra kära män. Det finns så mycket att diskutera, så många detaljer att jämför och förundras över. Speciellt det här med att koreanska föräldrar inte vill att deras barn ska gifta sig med utlänningar är totalt beyond me. Jag frågade två av mina väninnor om saken och de förklarade att Sydkorea har blivit ett enat land genom alla krig och misstänksamt mot främlingar och vill därför behålla sitt blod "rent." Och föräldrars åsikter är viktiga i Sydkorea, min mammas åsikt är viktig för mig, men inte så viktig att hon skulle få bestämma vem jag ska gifta mig med.

Och en annan sak. Killen måste vara äldre än tjejen. Alla koreanska flickor fnissar lätt hysteriskt när jag säger att Carl är yngre än mig. Och att inte gifta sig är otänkbart, det är något man bara gör. Och när man kommer upp i 30 års åldern är det vanligt att man kanske bara känner varandra i tre månader innan man knyter ihop knuten. Ibland till och med mindre. Att vara lärare i Korea är ett väldigt bra yrke för kvinnor och att föda pojkar ännu bättre förstås, men det har jag sagt förut.

Hej hej, hallå!

Har ni saknat mig? Jag hoppas det!

Det har varit turbulent i huvudet och händelserna har tagit varandra i hand och dansat ringdans runt mig, likt en julgran eller midsommarstång i sommarsolen. Japp, för svensk sommarvärme har vi haft i minst en vecka nu. Puh, vad härligt med svettiga armhålor och sura strumpor.

Jag har deltagit i tjejsnack över en pizza med sötpotatis inbakat i kanterna, vandrat i bergen med Seoul International Hiking Club, blivit bjuden på King Crab i ett äkta koreanskt hushåll, varit på bio och förstått att om solen slocknar så kan man tända den igen, jag har varit på 60-tals klubb där gamlingar rockade loss till falsksjungande musiker och det enda vi kunde beställa var öl och kaffe, och upptäckt den härligt puttrande festivalen i Seoul som varar hela veckan ut.

Stay tuned för snart kommer bildbevis.

Blå, blå himlar och vatten!

Igår var vi på Raw med de övriga svenskarna från tat. Jag fick beröm för mina nyinköpta sneakers från Kyoto och jag drack "blue sky" på baren efteråt, genom ett sugrör från ett snapsglas med klumpar flytande i neonblå vätska och eld flammande från alkoholångorna. Jag fick dricka snabbt så att det randiga sugröret inte skulle smälta och det brände i halsen och alla runt mig skrek "drick, drick." Och jag drack tills det var slut och hostningarna tårade mina ögon och jag väste fram att jag ville ha en öl att skölja ner brännan med. När ölen svalkat min strupe sluddrade talet en aning, men livet kändes en uns bättre än tre sekunder innan. Hampus var där, han är också bra, för själen och smilgroparna och han kallade Carl för "din sambo" när han ringde mig kvällen innan och ville prata med honom. Det kändes vuxet. Inte för att jag inte känner mig vuxen, jag älskar att vara vuxen. Att kunna äta godis på morgonen och sticka iväg någonstans utan att behöva meddela någon annan, säga upp mig från jobbet, flytta eller slå i sönder mina ägodelar, vara vaken hela natten eller hoppa i sängen så mycket jag vill. Spendera alla mina pengar på kläder eller alkohol och äta nudlar de sista dagarna i månaden. Så skönt att inte ha någon som säger till mig vad jag ska göra. Vuxenhet is da shit!

Dagens ilandsproblem.

Det verkar inte som om man putsar fönster i Korea, eller så gör man det väldigt sällan. Det är synd för alla höghus har stora fönster från golv till tak och man vill att den krispiga solen ska oförstört flöda in i lägenheten. Då undrar ni säkert varför jag inte själv tvättar dem (så som ni har undrat varför jag inte bakar mitt eget rågbröd med det grova mjölet som inte existerar här). Jag kan skjuta en fönsterdel till sidan och vi bor på 13:e våningen och det finns inte en chans i världen att jag ska kunna luta mig över räcket och komma åt utsidan av glasrutan utan att falla för frestelsen att hoppa. De där små impulserna som vill kasta mig framför tåg eller få mig att köra in i lastbilar på motorvägen.


Så våra rutor är täckta av ett tjockt lager smuts och jag har aldrig sett en fönsterputsare i arbete i Korea. I Japan däremot fanns de överallt, svingade sig utan problem i liner med hink och skrapa fastsatta i bältet.

Får jag chans på dig?

Åh åhå åhhh, min svenska tjejkompis har träffat en korean!! Detta är ögonblicket jag har väntat på. Vi satt på ett fik och hon berättade att de pluggat ihop ett tag och helt plötsligt så poppade frågan upp "Do you want to be my girlfriend?" och hon svarade "yes, why not." Och så var de ihop. Som när man gick i femman och frågade chans på varandra eller skickade lappar genom sin kompis för man vågade inte själv ge den till den söta personen ens hjärta klappade för. Åhhh, vad spännande. Jag fick se en bild på honom och han var söt. Och hon hade träffat hans föräldrar och de gillade henne inte speciellt mycket och han hade två systrar med barn och den ena hade två döttrar och vid middagsbordet hade pojkvännens pappa sagt att hon var tvungen att skaffa ett tredje barn och hoppas att det skulle bli en pojke. Jag frågade om de pussats och det hade de, men jag glömde bort och fråga om det var annorlunda jämfört med svenska män.

Min tjejkompis sa att det är speciellt att dejta en koreansk kille. Det är helt andra regler och traditioner och han jobbade varje dag från klockan nio på morgonen till sent på kvällen, så de hade inte så mycket tid att träffas. Och i korea gifter man sig efter några månader för att slippa bo hemma, vilket är det naturliga att göra innan man sagt ja i kyrkan. Nu hade de ett uppehåll eftersom de hade svårt med kommunikationen men hon verkade inte så ledsen för det, för runt knuten står Sverige och sjunger lovsånger till henne.

Det är ytterst ovanligt att koreanska män har västerländska flickvänner, och om de har det så är det bara för en stund i väntan på att den rätta koreanska flickvännen ska trilla in i leken och den riktiga frågan ska poppas. Familjen ska nicka sitt godkännande och riset ska trilla över dem båda i alla deras lyckliga dagar.

Däremot är det vanligare med västerländska män och koreanska tjejer, jag antar att de gillar män som gråter och står framför spisen och jobbar endast åtta timmar om dagen och ropar "hej älskling" när de kommer innanför dörren.

Adoption.

Efter krigen i Sydkorea var det väldigt vanligt med adoptioner härifrån vilket inte är så konstigt. Men idag när Sydkorea är ett välmående, växande iland med prunkande ekonomi och en stark valuta, så är det fortfarande Sveriges andra största givarland att hämta hem adoptionsbarn ifrån. Det har varit skamfullt i Sydkorea att behålla sitt barn om man är ensamstående mamma.

Men en ändring börjar att ske och regeringen har utlyst en nedskärning med 10% per år. Det innebär att de 100 barn som årligen adopteras bort till Sverige ska minskas till 90. Samtidigt ska man även satsa på den inhemska adoptionen, vilken tidigare varit begränsad då många familjer ser det som ett misslyckande att inte kunna föra vidare det egna blodet. Men gamla attityder börjar förändras och nyligen har reglerna för inhemsk adoption luckrats upp. Det är till exempel tillåtet även för ensamstående koreaner att adoptera.

Är detta bra eller dåligt? Kommer fler barn att hamna på barnhem eller är det ett steg i rätt riktning och glädjande att Sydkorea i framtiden vill ta ett större ansvar för sina barn?

Läs mer.

Åhh, är ni ihop?

Mmm, vi delar på maten och sover i samma säng. Det enda som fattas för att göra oss till ett godtagbart par här i Korea är att vi gifter oss och skaffar likadana kläder och synkroniserar våra kalendrar efter varandra.

Avancerad toaletteknik.

Det renaste landet i världen där människor ligger på golvet i tunnelbanan och rengör golvet skinande blankt med borstar och maskiner. Där alla hostel och hotell delar ut tandborstar och tandkräm och shampo så att vi kan tvätta våra smutsiga kroppar rena, där alla restauranger erbjuder varma våta handdukar innan maten serveras. Det är här toaletterna är av en annan tid, i framtiden, med sprut i häcken och torkande varmluft och fågelkvitter och rosendoft.

Måndag.

Idag har solen lyst över Sydkorea och jag hann knappt utanför dörren innan den gick ner vid halv sju-tiden på kvällen. Det har varit en seg dag. Pratade med Sverige om eventuella frilansjobb och funderade lite över framtiden men hamnade istället framför en film med Van Diesel som barnvakt. Hehe... den slutade tårdrypande vackert med att han berättade om sin pappa som skickat honom till militärskola och han stannade i den lilla byn och kysste den vackra skolfröken.

Jag och C hade ett kärt återbesök med "Pactoly wöldo." Stället som mitt liv spinner runt och som markerar min tillvaro på kartan och som vi tills för en månad sen åt på flera gånger i veckan. Jag tror att de söta paret har saknat oss för vi har aldrig fått så mycket smårätter och aldrig någonsin en yakult (söt drickyoghurt) till efterrätt.

Mitt i steget över tröskeln ropade en korean efter oss den enda frasen som hela asien tycks kunna på det engelska språket "where are you from?" och Calle svarade och till vår förvåning kunde hans tunga rulla det exotiska språket riktigt bra. "I drive swedish car, volvo." Han höll upp armarna framför sig och vred på låtsasratten i sina händer. "My wife drive volvo too. Good car, big." Och så blev vi bjudna på middag, han skulle hämta oss i sin volvo på lördag eller så var det nästa lördag, jag vet inte.

Nytt blod i ådrorna.

Heter du Karl och jobbar på TAT i Malmö så kommer du med största sannolikhet sluta dina dagar i Sydkorea. Det är med särklass det absolut vanligaste namnet på svenskar här nere, och speciellt då på TAT-kontoret.

Så Karl med sin Charlotta är numera bosatta inom landets gränser. De var mycket trevliga och organiserade. På de fem dagarna de vistats här har de nästan hunnit med vad vi hunnit på tre månader. De har lärt sig koreanska, skaffat koreanska vänner, haft inflyttningsfest, flyttat alla sina tillhörigheter hit från Sverige och gått med i SWEA, jag har redan fått en ny uppdaterad lista med namn och adress. Shit, jag var tvungen att hålla upp min Carls visitkort för tullen eftersom jag inte vet var jag bor förutom att det finns ett hus i närheten som heter "Pactoly Woldo" som jag säger till taxichauffören när jag vill hem.

Inflyttningsfesten igår innehöll mycket öl och konstiga snacks och jag älskade dem för att de tagit med Ahlgrens bilar till kalaset. Det är kul med nya influenser och människor med andra bakgrunder att utforska. Mitt huvud snurrade fort och efter att klockan slagit sent så var det bara jag som ville ut och dansa.

Love hurts.

I fredags kom jag som sagt hem till Sydkorea. Jag hoppade på rätt tåg till flygplatsen men hoppade av på fel station och kände mig förvirrad och borta och klockan tickade så fort på min arm. Men jag hann och japanen vid incheckningen hittade till slut min bokning och han sa att jag var tvungen att prata med någon, jag förstod inte vem men följde hans finger till passkontroll och genomgång av mina väskor och obligatoriska avtagningen av skorna eftersom jag åkte med ett amerikanskt bolag.

Jag såg dubbelt av trötthet efter två bussresor genom ett nattsvart japan och ville bara komma på planet och luta det tunga bowlingklot jag hade på mina axlar mot något mjukt. "You have been upgraded to business class" sa en späd röst någonstans och jag stapplade ombord på planet. Jag kunde ha mina ben sträckta rakt ut i skinnfåtöljen utan att nudda stolen framför mig och jag hade tv i armstödet och jag fick apelsinjuice och champagne och såna konstiga saker man har för ögonen för att det ska bli alldeles svart, och öronproppar och bentolåda med rödvin och jag kunde fälla sätet till liggande och kura ihop mig under en filt och någon frågade om jag önskade något annat och jag kunde inte komma på något för jag hade redan fått chokladkaka med chokladglasyr och färsk frukt.

Det var konstigt att sitta på en flygbuss bredvid en buddist som hade en värstingklocka på handleden och feta sneakers. Han osade inte inre lugn utan gick oroligt runt i bussen och grymtade medan han knycklade ihop ögonbrynen. Jag somnade igen av bussens skumpande och husen utanför rutan som såg likadana ut, vaknade av att någon skrek "Homplus, we are at Homeplus. I said that we wanted to go off there." Och jag gick också av för det är närmare hem. Det trodde jag innan jag insåg att jag inte visste var jag var, och att Homeplus inte såg ut som när jag åkte, jag var vilse i en stad med fler än ett Homeplus.

En taxi till hemma (ja, hemma) och C mötte mig med öppna armar och choklad på kudden och det gjorde nästan ont i magen så mycket jag tyckte om honom just då.

Bye bye love.

Det var inte kärlek vid första ögonblicket, men när solen stod på och glänste på de söta gathusen som kantade vägarna och templena avlöste varandra det ena finare än det andra och små välvårdade trädgårdar lyste nästan konstgjort neongrönt, så var jag nog ändå lite kär i kyoto.


Kyoto, den handikappsanpassade lilla byn där allt låter. På stationen så får man lätt huvudvärk av plingandet till hjälp för alla blinda att hitta dit. Övergångsställena spelar olika melodier när du ska gå över eller stanna och i alla parker piper det vid alla toaletter och behöver jag understryka att det finns många toaletter överallt i Japan, i folkmun kallat toaletternas mecka. Sitserna är uppvärmda och du kan få både vattensprut och massage i arslet. Blås och fågelkvitter eller spolljud om du vill utföra nummer två. Och för att dölja lukten finns det en knapp med "extrem refresher."

Nu är jag hemma i Sydkorea igen, jag är full av intryck och inspirerad till bristningsgränsen som en stekt korv redo att spricka i stekpannan. Så glad att jag fått uppleva Tokyo, men samtidigt ledsen för att jag aldrig kommer att uppskatta svensk sushi igen.

Lugnet i Kyoto.

Det finns ett slott som heter Nijo i Kyoto som har sjungande naktergalsgolv som later fantastisk nar en hel skolklass med japaner i samma uniformer gar pa det. Som faglar i skogen som ska vacka shogunsen nar de far ovantat besok. Vilket harligt satt att bli vackt pa. Och sen oppna ogonen och motas av Kano skolans vackra malningar och snidade verk som slapper in solens stralar. Golvets adror var upphojda av alla bara fotter som nott pa dem. Det smattrade pa taket av regnet och jag fick ga ganska snabbt for att hinna ga igenom slottet innan det stangde for omvarlden inom tio minuter. Regn och vata gympaskor som slapper in vatten till frusna tar. Nar det inte finns nagot genomskinligt paraply att sno kan man sitta pa McDonalds och tanka pa att det ar sommarsol i Svealand.

Med en lapp i handen over barer i Kyoto gick vi glada i hagen ut for att socialisera med japanerna. Vi vandrade upp i slitna trappor, drack ol pa en odslig rockklubb dar bartendern satte spritflaskorna i milimeter ordning for att ha nagonting att gora. De spelade "the clash" och jag rokte for att ha nagot att underhalla fingrarna med. Bar efter bar med en leende bartender som valkomnade vart avbrott och verkade tycka att det var skont med lite sallskap. I en bar foljde den enda kunden oss till ett biljardhak. Vi gick genom regnet och forsokte sa gott vi kunde prata med hander och leende. Dar stannade vi och Jenny vann over oss andra och jag ar fortfarande en dalig forlorare och olglasen var fina och tunga och i olika farger sa det var latt att halla reda pa vem som var vems.

Nattbuss till Kyoto.

En bussresa fran helvete, och en morgon jag helst skulle vilja vara utan. Mitt forsta ogonblick med Kyoto var langt ifran vackert. Min kropp var stelfrusen, min nacke klagade pa sovstallningen och somnbristen dunkade i huvudet. Inte ens ett hett bad fick mina mungipor att vanda sig uppat. Regn och regn och varuhus med inga pengar att handla for, det enda som holl mig uppe var hotellbokningen, den ljuva sangen. Vi drog runt i cirklar och invantade incheckningen, och ingen chokladkaka i varlden skulle kunna ersatta njutningen att glida in i kimonon, krypa in under tacket och sluta ogonen. Somn i timmar tills det var morkt ute, men anda regn och doda gator.

Vi stravade efter pommes och kott, men hittade en gedigen japansk restaurang dar man satt pa golvet och maten var inte som vi forvantade oss men god anda. Nar strupen skriker efter lite alkohol for att mjuka upp trotta lemmar ar det inte tomma gator och regn man vill at. Porrklubbar och prostituerade och sallskapsdamer och geishor. Till slut hittade vi en klubb i en kallare som stannat i femntiotalet och hade dov belysning och snall personal. Dar stannade vi och drack drinkar sa lange vi ville och hoppade sen in i forsta basta taxi med en skylt pa taket i form av ett lysande hjarta med initialerna MK, Mirabelle hjarta Karl.

Lost in translation.

Oj, hur kan en hjarna glomma nagot sa viktigt som att vi satt bland molnen likt en vacker Scarlet Johansen och tittade ut over vyerna fran Park Hyat Hotell? Det var vackert med ljusen och man fick halla for nasan och tryckutjamna i hissen upp. Det var pa 53:e vaningen och lyxigt sa jag kande mig som en inkraktare, som om jag at av kakan som var bakad med karlek till sjalvaste kungen.

Hogt i tak och massage i toalettsitsen, servitriserna var kladda i svart och skrattade sakert inombords till var barnsliga entusiasm. Vi smuttade pa vara dyra drink och slok alla sma skalar med snacks tills himmelen borjade morkna och det var dags att betala for att fa andas atmosfaren. Vi nallade pa tva minuter och jag passade pa att hyperventilera en aning, sen gick vi...

.. till ett hal i vaggen. En liten krog med bara en bar med tio personer pa rad inklamda pa en minimal yta. Det var tygskynken mellan oss och granden utanfor och gubben sa "kawaii" till Mats flera ganger, han tyckte att han var snygg. Trolltricks och varm sake fick igang vara hjartan som stannat av forundran over den underskona utsikten. God mat och.. suck.. Japan i mitt hjarta, har vill jag bo!

luxurious.

Manga mjuka kuddar som man kunde bulla upp bakom ryggen och sitta upp. Ingen choklad men kaffegodis pa kudden. En skon bakgrundsmusik sovande for hjarnan och ett varmt bad med citrusessence. C fick uppgraderat till ett dubbelrum med tva sangar och en schaslong och kontor och lenande hudkram. Jag plankade. En stunds hoppande pa de rosa molnen. C insisterade att vi skulle sova i samma sang for annars kunde staderskan tjalla nar det fanns tva obaddade sangar.

Frukosten var dyr men kornen i brodet gjorde det hela vart varenda krona. I hotellobbyn tog jag ett kort pa den tropiska utsikten och min C i kavaj, han kanns sa langt ifran mig nar han ska jobba och ha seriosa moten.

Inatt tar jag och Jenny och Mats nattbussen till Kyoto utan att ha nagonstans att sova. Live the dream.

Godmorgon.

Annu en vacker dag i tokyo med nacksparr och ont i ryggen. Det har hostel-livet tar pa mig. Mats ar sjuk och vi ska flytta narmare stan sa att vi slipper springa till tunnelbanan innan det magiska tolvslaget eller stanna ute tills morgonsolen sticker i vara trotta ogon nar vi vandrar ut som lemlar fran dunkla nattklubbar.

C ska jobba imorgon, han far ta in pa fint hotell med chokladpraliner pa huvudkudden och en lyxig minibar som jag aldrig kanner mig tillrackligt rik for att rora. Igar var vi pa odaiba, och sag solen ga ner rod som en tomat i det blankande vattnet. Konturerna av husen markerades av alla ljus och en gigantisk bro med vita lampor. Suck, det var sa vackert att huden knoppade sig och jag drog at jackan och sparade bilden i mitt minne.

Stylish.

Jag och Jenny strosade runt i Harajuku och hittade en harsalong med oppna dorrar. De gick vi igenom och blev valkommnade av fyra japaner bakom en disk som fnissade hysteriskt och nickade till oss "cuto, cuto". Tva sekunder senare sa dok det upp en tolk och jag fick forklara vilken frisyr jag var ute efter och peka i stora bocker med parmar i vav. Han som skulle klippa mig var sot och hade stor mun. Han var ganska dalig pa engelska och vi turades istallet om att prata vara modersmal medan oversattaren pillade mig i haret och medlade.

Jag har aldrig forut fatt en san fantastisk harmassage och jag blev klamd pa oronen och i nacken med en varm vat handduk. Om detta inte ar himmelen sa ar jag inte en gremlins. Min harfrisor log mycket och forsokte sa gott han kunde att prata med mig "When you and your friend come. I happy" sa han och la sin hand pa hjartat.

Och sen fick jag varldens funkigaste harklippning med tokyo-topping. Och ett avsked som jag nog aldrig kommer att uppleva igen. Det var fyra bakom disken som sa hur vackra jag och jenny var och sa vinkade de och uppmanade oss att komma tillbaka. Eskort till dorren av en trio och avvinkning pa kopet i dorrposten. Och som de gor pa film sa vande jag mig om en sista gang eftersom jag visste att jag aldrig skulle se dem igen. Och dar stod de kvar, reste handerna entusiastisk i en sista halsning. *vinkevink*

06.45

I morse gick jag och C upp kvart i sju, det var inget som skulle hindra mig fran att se fettet dallra idag. Inte ens allas invandningar over att det var tidig morgonsol och tuppen inte hunnit gala an, och att det ofta visades pa tv. Jag ville se det sjalv. Utan filtret som redigerar bort rynkor och blodadror i rutan. Vagorna som vandrar over deras lar och tyngden under dem nar de lyfter pa benet och stampar, vibrationerna som kryper genom marken till undersidan av mina fotter.

Och det var coolt! Vi fick basta platserna men hade kunnat komma mycket senare och anda sett bra. Det var mycket ceremonier med omflyttning av saker, och en kille i de ballaste byxorna med hang som sjong kraftfullt tills hans rost sprack och han blev utbytt till en med samre kvalite pa stambanden. Sumobrottarna hade blojor och fransar som hangde fran baltet, verkade mest vara ivagen. De var tunga men lyftes ibland upp av motstandaren och ramlade tungt pa den sopade sanden. Domarna gick med vordnad runt i fantasifulla fargsprakande kreationer, och holl upp en skylt mot vinnaren i sin fina tuppkamm som ibland hangde ner pa sidan.

Pa kortsidorna satt man i kostym, stallde sig upp och bugade till annu en fargglad schume som holl upp en kanna vatten eller pall eller nagot annat kringvandrande foremal.

Fett ball!

Zzzzzzzzzzzznark.

Jag ar trotttrotttrott... Allt i huvudet far inte plats langre. Det ar for mycket fran alla hall. Jag maste blunda nu och lata mitt huvud baddas in av fjadrarna i min kudde. Godnatt Tokyo, jag vet att du aldrig sover.

Jag orkar inte skriva tusen ord.

Jag brukar ju fylla min blogg med bilder for att underlatta lasningen och eftersom jag inte ar varldens tekniska (men nastan!) person sa vet jag inte riktigt hur jag ska fixa problemet att fa dem fran kameran till datorn utan sladd, men det basta av allt ar att Mattias springer runt och platar med bade sin mobil och kompaktkamera och stora bjasse till bamsekamera sa ni kan ga in och kolla pa hans blogg. www.mattiasekstrom.blogspot.com

Lycka till!

Ogilvy Tokyo!

Jaha. Jag tankte aka runt och besoka alla Ogilvykontoren i varlden. Wish me luck. Jag ska mota dem idag klockan ett tillsammans med de ovriga Ogilvianerna som ar har. Jag har tagit pa mig klanning och hogklackat for att smalta in i mangden och malat lite extra langa linjer i sidorna pa mina ogon med kajalpennan.

Still mandag.

Mitt liv bestar just nu av ett zickzackande mellan manniskor i folkhav, jag forsoker undvika kroppskontakt sa mycket som mojligt. Jag mumlar "aragato gotzaimas" om jag misslyckas. Ett planerande av motesplatser och tider, det ar svart nar man varken har klocka eller mobil. Men japaner forstar om man pekar pa sin handled och ler att det ar tiden man vill at.

Jag och C har varit i Ueno och akt i en romantisk trampbat i form av en svan. Sen akte vi till "pip" och "pip" och efter det motte vi de andra som sovit till tre efter karaokekvallen igar. Tre minuter kvar.. See ya soon...

Love is in the air.

Inte for att C och jag tankte ta in pa ett, men det finns 35.000 love hotels i Japan! Dar hyr man ett rum per timme och kan valja bland olika rumstema som SM eller Kitty.

Just nu sitter vi i Applehuset i Ginza och foralskar oss i alla vita produkter. Jag glider over knapparna i det tradlosa internetet pa det finputsade tangentbordet, svavar i luften i det hoga glashuset med utsikt over dess stolta kamrater nerfor gatan. Jag har sagt love hotel sa manga ganger att folk har borjat titta pa mig.

Gotta go! Tokyo awaits me.

Mandag morgan, (fast pa ett bra satt).

Vi befinner oss pa ett hostel valdigt langt upp i hogra hornet pa tokyo kartan. Det ar i Asakusa som jag bott i min plastkapsel men mycket langre fran tunnelbanan. Det ar ett typiskt hostel med alla sprak virvlande i luften. Jag sov gott, bara en snubbe snarkade till ibland.

Det ar inte mycket uteliv i Asakusa, mest lugn och det tog ett tag av vevande med armar och ritande av akvarium i luften innan vi hittade till ett karaokehak. Japanerna vralande "Samba" och "Ole" och snurrade runt till en sjungande Samuraj pa bildskarmen. De ovriga latarna kunde vi vasterlanningar vrala med till och jag skrek "Sweden" sa ofta jag kunde nar Abba sjong "Dancing Queen", men ingen verkade bry sig.


Vi var pa Harajuku igar. Dar har jag varit fast det var mindre turister da och mer utspokade, jag menar lite annorlunda kladda japaner. Jag kopte en jacka som Jenny provade jattelange men den var lite tajt over hennes axlar. Hehe...

C sitter bredvid mig och kliar mig i nacken. Han ar fin och nu ska vi till en engelsktalande bankomat. Det ar det fa av har.

Puss.

Sex minuter...

...att skriva pa for jag har inte manga 100 yen mynt. Klockan elva nagonting och alldeles for lite blundande med ogonen efter ett christian cafe mitt i natten med besok av satan. Morkt med djavular och hangande jesussymboler overallt. Mmmm... Jag drack Nightmare och ol med lask.

Det ar en yr kansla att ta in allt med en gang. Sa stort, sa mycket och en ljudvall med ord jag inte forstar. Manniskorna ar coola och jag har en ny troja som ar mittemellan. Inte trakig men lite ball anda. C kommer idag det ar lycka i mitt hjarta.

Kyss och slurp!

Tokyo is adictive!

I ett riktigt hotell med en lobby med reception och japaner i drakter som pratar engelska. Det ar skont med den lugna musiken i bakgrunden som kontrast till gatuljuden och fagelsangen i parkerna. Jag har bestamt att mota mats, jenny och mattias har klockan fem ikvall men jag tror att de kommer att vara har tidigare sa jag stannar pa skinnstolen jag sitter pa och skriver tills mina 100 yen mynt ar slut och jag kan inte fylla munnen pa maskinen mer och min tid ar slut.

Det kanns som om jag hunnit med mycket. Igar gick jag pa sma gator i Shimbashi och tittade pa neonskyltar och letade efter en uttagsautomat som inte spottade ut mitt visa kort. Ingen forstod vad jag pratade om och rasslet fran de enarmade banditerna lockade mig att spendera 1000 yen pa att stoppa marker i en maskin med manga tjejer som sprang over displayen i bunny outfits. Jag var overvakad av en liten man med roda klader och guldsommar i kavajen. Han pratade ingen engelska men lamnade inte min sida trots att jag bytte maskin for att bli av med honom. Japanerna satt pa rad med stora ogon och la mynten i maskinerna med monotoniska rorelser.

Jag trottnade och kakade fantastiskt god streetfood. Det var soppa med nudlar och flask och svamp och sesamfro, hur mycket man ville. En tant sprang och fyllde pa mitt vatten sa fort jag tog en klunk och de log vanligt.

Men jag ar inte konstig har som i korea, det stor mig lite. Det vimlar av utlanningar och pulsen ar hog och byggnaderna fina och roliga och staden varierande och vissa tjejer utspokade i rosa ballerina klanningar med svarta sminkningar som tacker halva ansiktet och langa naglar med parlor pa. Deras ogon ar sa fantastiskt intensiva och jag har aldrig kant mig sa trakig innan. Idag har jag klanning pa mig for att kanna mig lite piffigare och for att det brukar Agnes (min systerdotter) ha nar jag kommer pa besok och jag ska faktiskt ocksa fa besok idag. Puss pa er alsklingar!

Gla pask for helvete!

Det har helt trillat ur min hjarna, och det var inte forran jag gick in pa dn som jag sag att det ar pask. Skartorsdag om jag inte minns helt fel. Jag antar att de inte firar pask har. Inte for att det gor sa mycket. Paskharen har slutat att komma och halsa pa mig anda och jag tror definitivt inte att han kommer att hitta till min lilla gula plastkapsel med utsikt over floden och den gula statybajskorven.

Hej franTokyo.

Japp det blir utan de dara prickarna. Jag sitter inklamd i ett litet bas. Det ar ett "Manga Kissa." Hit gar man for att lasa Manga porrtidningar och kolla pa internet. Det har varit nagra handelserika dagar. Pa flygplatsen traffade jag Nathan och vi vandrade under ett hav av rosa "cherry blossom" i Ueno. Sen at vi ananas pa en hektisk maknad och tittade in pa alla spelhallarna dar gamla japaner satt framfor nagon slags enarnade banditer.


Efter det tog jag mig till min plastkapsel som jag skulle sova i som hade utsikt over en flod och en stor gul bajskorvs liknande staty. Det var inte mer an att jag fick plats att sova i kapseln med en tv intryckt i taket. Jag gick och at varldens basta sushi pa band och sen badade jag i skallhett vatten innan jag at choklad och somnade medan jag laste min bok.


Dagen efter var molnig men jag trotsade regnet och gick i Imperial Palace Garden. Kallt, kallt, kallt. Det var vackert och jag kunde slacka min torst efter underskona vyer. Lite japansk modern konst pa det och jag var matt och belaten. Jag begav min till shinjuku med tunnelbanan for lite japanskt spa och nar jag klev ut fran stationen sa regnade det hundar och katter. Himmelen oppnade sig och det flot regn pa trottoarerna. Precis nar det borjade sippra in i mina skor kastade jag mig ovar staketet till vagen och hoppade in i en taxi, min raddning. Jag stannade pa spat i 3 timmar med olika bad och bubbelpool och massage och utomhusbad och mat och fruktdrycker, och sma plaststolar att sitta pa och tvatta sig framfor en spegel med olika tvalar. Allt totallt naken. Varken koreaner eller japaner har nagra som helst problem att visa sig nakna.

Efter var jag sa fruktansvart sugen pa en ol men bestamde mig for att anda aka hem, jag kom fel och hamnade pa horgatan och foljde med en afrikan upp pa ett rum med soffor och en bar och dunkel belysning, sen aterfick jag medvetandet och mitt hjarta borjade istallet klappa fort. Jag tog hissen ner och traffade pa en underbar kinesisk familj vid stationen och en gammal japansk man som visade mig vagen hem till min trygga plastkapsel.

Idag tog jag en tur med en bat i form av ett rymdskepp till en o med kopcentrum och en stor boll hogst upp i ett hus, det visade sig vara en tvstation som samtidigt var en turistattraktion med fantastisk vy over staden. Det funkade alldeles finfint och var betydligt storre an svt i malmo.

Sa nu ar jag har, manga kissa. Japaner ar foresten vardelosa pa engelska de med och alla toaletter har knappar att trycka pa och uppvarmd sittring. I love U all!

Bråttom, bråttom, bråttom.

Nu åker jag snart till Japan, Tokyo. Klockan är åtta på kvällen och vi ska käka Chabu chabu med Cs familj innan det blir för sent och jag måste packa och gå upp fem i natt!! Men jag antar att det är det värt.. Hehe. Puss på er. Ses om tre veckor.

Yvonne och Björn.

Våra gäster har anlänt. Carls familj bestående av mamma och bror. Jag har blivit välsignad med en väldigt bra svärfamilj som tur e. Vi mötte upp dem i Ajou och tog taxi till vår lägenhet. De var så imponerade av våra tio ord som vi kan på koreanska!! Och det var inte helt fel att känna att man faktiskt lärt sig något på de tre månaderna som vi varit här.

Vi tog dem med till ett Galbi-ställe som vi fått rekommenderat. Maten var god och inredningen fin, men det var dyrt. 100.000 won vilket är 744 kr, vi var fyra personer och drack fyra öl, men ändå!

Sen gick vi till Boboos bar och åt chokladstenar och drack alldeles för starka drinkar och det var efter det som Calles bror Björns ögonlock blev väldigt tunga så vi återvände till lägenheten och insöp lite ljuvlig koreansk tv.

Och vi fick presenter! Deodorant vilket är en attraktiv valuta för utlänningar som oss, och choklad och godis och tidningar! Och kaviar! Godnattis!

Jag kommer hem!

Nu skiter jag i Korea, jag pallar inte mer. C och jag bråkade igår och jag har köpt en flygbiljett till Kastrup på tisdag! Åh, vad det ska bli skönt att komma hem!

Puss puss