Inga rosenbuskar i sovrummet längre...

Såhär gör min man med toapapper som luktar!

I natt jag drömde....

... något som, jag aldrig drömt förut. Jag drömde jag var tillbaka i Sverige, av någon väldigt viktig anledning. Calle hade jag fått lämna kvar i Korea och själva flygresan hade på något sätt poppat ut ur hjärnan på mig. Jag hade bara ett svagt minne av att jag varit otroligt trött den senaste tiden och mycket väl kunnat flyga över halva jorden utan att vara medveten om det, jobbig känsla.

Men det jobbigaste av allt var att jag glömt bort varför jag åkt tillbaka, den viktiga anledningen, poff i luften. Så jag sprang runt i Lund, som nu bestod av massa stora köpcentra (hemskt vad mycket som kan hända när man är borta några veckor). Och skulle besöka mitt gamla jobb, Södergården, som för övrigt ligger i Malmö. När jag nästan hittat dit träffade jag min moster och vi hoppade på en spårvagn och åkte iväg och av någon mystisk anledning så försvann hon i trängseln och när jag hoppade av var jag vilse.

Då upptäckte att jag hade blivit av med min jacka, väska och tröja. Jag följde med en tjej med grön kjol och ljust hår hem, hon bodde med några andra i ett stort hus med kläder överallt. Hängandes från taket och i högar på golvet. Då hade jag plötsligt på mig en mycket finare kappa och trendigare väska än innan. Så jag var nöjd, men det varade inte länge förrän kläderna gick upp i rök och ångesten kom tillbaka. Varför var jag där? Var är mina saker? Och varför känner jag inte igen mig i Lund? Och varför måste jag besöka mitt gamla jobb? En annan tjej i huset blev också hon av med sina kläder och jag frågade försiktigt om jag kunde följa med henne och hennes kille och leta efter dem (jag ville inte bli lämnad ensam)... Sen vaknade jag av att Calle stod och torkade håret med en handduk i rummet. Tack och lov!

Jag drömmer ofta att jag blir av med saker och måste hysteriskt springa runt och leta efter dem. Varför gör jag det?

Prickig falukorv...

Vad tycker ni om den nya layouten på sidan? Blir man yr i bollen (hihi) eller är den bara söt?

VILL HA!

Väskan till höger, men jag vet inte om den kanske är för fin för min stil?! Jag vill gärna titta och klämma på rosa, glittriga saker men vågar sällan handla något...

Chabu Chabu

Här sitter vi, eller inte jag för jag håller ju i kameran förstås. Malte hade en aning problem med att sitta i skräddarställning på golvet. Jag klarade det i en hel kvart! Ha!


Så vi fick in en gryta med grönsaker i en stark sås. Mycket svamp! Mina redan narrade läppar blev snart läppstifts-röda.


Efter det hällde vi i köttet. Tunnt skurna nötbitar blev ljuvligt goda i den starka såsen. Sen doppade vi dem i en lite syrligare soja med vasabi i. Mumsfilibaba!


I med tjocka nudlar i grytan. Med metallpinnarna tog det en stund innan jag fick in tekniken och inte tappade ner nudlarna igen i grytan och skvätte röd sås på alla tröjor runt mig. Det är konstigt här i Korea, desto dyrare mat desto mer lagar man och fixar vid bordet. Skojsigt!


Skönt att inte vara den enda som är kamerakåt!


Vid det här laget är jag i tredje månaden tjock om magen... Men det var riktigt gott med lite ris och morötter och lök som var i en styrkegrad helt för sig själv, mild, och detta fick avsluta denna gudagoda måltid. Med absolut ingen konkurrens den godaste rätt jag smakat i Korea och säkert topp tio i Sverige.

Svärmorstunga

Den här lilla sötnosen härjar vilt och fritt här i Korea. Svärmorstungan, i affärer, reklampostrar, alla offentliga platser, den har till och med tagit sig in på TAT-kontoret (skönheten på bilden). Konstigt vad många ord för tilltalande saker som börjar på s (sötnos, snygging, skönhet, sexy, sockertopp). Man brukar säga att det är bra att döpa hundar till namn med s i, för de lystrar till det. Kanske är det samma sak med människor. Sssss som smicker för örsnäckorna.

Care bear or Butthead?

Hittade världens sötaste lilla gose-djur övergivet i garderoben. Jag har döpt henne till Young-butt.

Det är Rasmus och Johan som köpt henne mest för de tyckte att hon liknade en rumpa med sladdriga kalsonger. Jag tycker i alla fall att hon är bedårande!

Lycka är...

... att ibland inte behöva ha med sig digitalkameran och istället bara vara i ögonblicket!

(men då missar ni förstås den råa fisken de serverade oss när vi inte förstod vad de sa på fiskrestaurangen, som låg på en bädd av finskuret kål och var seg och växte i munnen och hamburgaren och glassen på McDonalds efteråt som smakade hemma och hur de stod på borden och skrek ut sina varor på Homever så vi tillslut fick huvudvärk och den första koreanska ungen som log åt mig eftersom jag lärt mig att inte flina för stort och vinka så de blir rädda).

Äntligen! NO-RE-BANG!!!

Vi började med lite gift i våra ådror för att klara av uppgiften. (Det är öl i en röd bringare som kylde ölen och skapade kall vit rök, kul för utlänningar som oss).


Sen var det dags. Mitt första no-re-bang besök. Här är tv-skärmen.


Och här är snälla Charles, skiftande mellan sockersöt svärmorsdröm och varulvsmonster i sin sång "I'm a Creep".


I ett rum med blå-prickig soffa, öl i orange och blå plastglas och en tv-skärm med karaoke. Kan det bli bättre? I'm in looooooove. (Det finns till och med rum man kan hyra för att "kolla på film." För i Korea så bor man oftast hemma tills man gift sig, vilket kan vara tills du är över trettio, och var ska man hångla med dejten om man inte vill att mamma ska komma in och bjuda på kakor gjorda på röda bönor? Jo, ute på stan i ett film-rum som är som ett vardagsrum fast utan röda bönor och mamma.)


Malte "jag sjunger aldrig".



Har någon någonsin hört Calle sjunga? Jag har, i mitt öra på väldigt nära håll!


Sen freakade "The Korean Boss" loss... (hehe.. rimmade ju till och med *stolt*).


Sen blev allt svart!


PS. Jag var med! DS.

Hoho...

... en stoooor svart tomte bakom huset!