Lugnet i Kyoto.

Det finns ett slott som heter Nijo i Kyoto som har sjungande naktergalsgolv som later fantastisk nar en hel skolklass med japaner i samma uniformer gar pa det. Som faglar i skogen som ska vacka shogunsen nar de far ovantat besok. Vilket harligt satt att bli vackt pa. Och sen oppna ogonen och motas av Kano skolans vackra malningar och snidade verk som slapper in solens stralar. Golvets adror var upphojda av alla bara fotter som nott pa dem. Det smattrade pa taket av regnet och jag fick ga ganska snabbt for att hinna ga igenom slottet innan det stangde for omvarlden inom tio minuter. Regn och vata gympaskor som slapper in vatten till frusna tar. Nar det inte finns nagot genomskinligt paraply att sno kan man sitta pa McDonalds och tanka pa att det ar sommarsol i Svealand.

Med en lapp i handen over barer i Kyoto gick vi glada i hagen ut for att socialisera med japanerna. Vi vandrade upp i slitna trappor, drack ol pa en odslig rockklubb dar bartendern satte spritflaskorna i milimeter ordning for att ha nagonting att gora. De spelade "the clash" och jag rokte for att ha nagot att underhalla fingrarna med. Bar efter bar med en leende bartender som valkomnade vart avbrott och verkade tycka att det var skont med lite sallskap. I en bar foljde den enda kunden oss till ett biljardhak. Vi gick genom regnet och forsokte sa gott vi kunde prata med hander och leende. Dar stannade vi och Jenny vann over oss andra och jag ar fortfarande en dalig forlorare och olglasen var fina och tunga och i olika farger sa det var latt att halla reda pa vem som var vems.

Nattbuss till Kyoto.

En bussresa fran helvete, och en morgon jag helst skulle vilja vara utan. Mitt forsta ogonblick med Kyoto var langt ifran vackert. Min kropp var stelfrusen, min nacke klagade pa sovstallningen och somnbristen dunkade i huvudet. Inte ens ett hett bad fick mina mungipor att vanda sig uppat. Regn och regn och varuhus med inga pengar att handla for, det enda som holl mig uppe var hotellbokningen, den ljuva sangen. Vi drog runt i cirklar och invantade incheckningen, och ingen chokladkaka i varlden skulle kunna ersatta njutningen att glida in i kimonon, krypa in under tacket och sluta ogonen. Somn i timmar tills det var morkt ute, men anda regn och doda gator.

Vi stravade efter pommes och kott, men hittade en gedigen japansk restaurang dar man satt pa golvet och maten var inte som vi forvantade oss men god anda. Nar strupen skriker efter lite alkohol for att mjuka upp trotta lemmar ar det inte tomma gator och regn man vill at. Porrklubbar och prostituerade och sallskapsdamer och geishor. Till slut hittade vi en klubb i en kallare som stannat i femntiotalet och hade dov belysning och snall personal. Dar stannade vi och drack drinkar sa lange vi ville och hoppade sen in i forsta basta taxi med en skylt pa taket i form av ett lysande hjarta med initialerna MK, Mirabelle hjarta Karl.

Lost in translation.

Oj, hur kan en hjarna glomma nagot sa viktigt som att vi satt bland molnen likt en vacker Scarlet Johansen och tittade ut over vyerna fran Park Hyat Hotell? Det var vackert med ljusen och man fick halla for nasan och tryckutjamna i hissen upp. Det var pa 53:e vaningen och lyxigt sa jag kande mig som en inkraktare, som om jag at av kakan som var bakad med karlek till sjalvaste kungen.

Hogt i tak och massage i toalettsitsen, servitriserna var kladda i svart och skrattade sakert inombords till var barnsliga entusiasm. Vi smuttade pa vara dyra drink och slok alla sma skalar med snacks tills himmelen borjade morkna och det var dags att betala for att fa andas atmosfaren. Vi nallade pa tva minuter och jag passade pa att hyperventilera en aning, sen gick vi...

.. till ett hal i vaggen. En liten krog med bara en bar med tio personer pa rad inklamda pa en minimal yta. Det var tygskynken mellan oss och granden utanfor och gubben sa "kawaii" till Mats flera ganger, han tyckte att han var snygg. Trolltricks och varm sake fick igang vara hjartan som stannat av forundran over den underskona utsikten. God mat och.. suck.. Japan i mitt hjarta, har vill jag bo!

luxurious.

Manga mjuka kuddar som man kunde bulla upp bakom ryggen och sitta upp. Ingen choklad men kaffegodis pa kudden. En skon bakgrundsmusik sovande for hjarnan och ett varmt bad med citrusessence. C fick uppgraderat till ett dubbelrum med tva sangar och en schaslong och kontor och lenande hudkram. Jag plankade. En stunds hoppande pa de rosa molnen. C insisterade att vi skulle sova i samma sang for annars kunde staderskan tjalla nar det fanns tva obaddade sangar.

Frukosten var dyr men kornen i brodet gjorde det hela vart varenda krona. I hotellobbyn tog jag ett kort pa den tropiska utsikten och min C i kavaj, han kanns sa langt ifran mig nar han ska jobba och ha seriosa moten.

Inatt tar jag och Jenny och Mats nattbussen till Kyoto utan att ha nagonstans att sova. Live the dream.

Godmorgon.

Annu en vacker dag i tokyo med nacksparr och ont i ryggen. Det har hostel-livet tar pa mig. Mats ar sjuk och vi ska flytta narmare stan sa att vi slipper springa till tunnelbanan innan det magiska tolvslaget eller stanna ute tills morgonsolen sticker i vara trotta ogon nar vi vandrar ut som lemlar fran dunkla nattklubbar.

C ska jobba imorgon, han far ta in pa fint hotell med chokladpraliner pa huvudkudden och en lyxig minibar som jag aldrig kanner mig tillrackligt rik for att rora. Igar var vi pa odaiba, och sag solen ga ner rod som en tomat i det blankande vattnet. Konturerna av husen markerades av alla ljus och en gigantisk bro med vita lampor. Suck, det var sa vackert att huden knoppade sig och jag drog at jackan och sparade bilden i mitt minne.

Stylish.

Jag och Jenny strosade runt i Harajuku och hittade en harsalong med oppna dorrar. De gick vi igenom och blev valkommnade av fyra japaner bakom en disk som fnissade hysteriskt och nickade till oss "cuto, cuto". Tva sekunder senare sa dok det upp en tolk och jag fick forklara vilken frisyr jag var ute efter och peka i stora bocker med parmar i vav. Han som skulle klippa mig var sot och hade stor mun. Han var ganska dalig pa engelska och vi turades istallet om att prata vara modersmal medan oversattaren pillade mig i haret och medlade.

Jag har aldrig forut fatt en san fantastisk harmassage och jag blev klamd pa oronen och i nacken med en varm vat handduk. Om detta inte ar himmelen sa ar jag inte en gremlins. Min harfrisor log mycket och forsokte sa gott han kunde att prata med mig "When you and your friend come. I happy" sa han och la sin hand pa hjartat.

Och sen fick jag varldens funkigaste harklippning med tokyo-topping. Och ett avsked som jag nog aldrig kommer att uppleva igen. Det var fyra bakom disken som sa hur vackra jag och jenny var och sa vinkade de och uppmanade oss att komma tillbaka. Eskort till dorren av en trio och avvinkning pa kopet i dorrposten. Och som de gor pa film sa vande jag mig om en sista gang eftersom jag visste att jag aldrig skulle se dem igen. Och dar stod de kvar, reste handerna entusiastisk i en sista halsning. *vinkevink*

06.45

I morse gick jag och C upp kvart i sju, det var inget som skulle hindra mig fran att se fettet dallra idag. Inte ens allas invandningar over att det var tidig morgonsol och tuppen inte hunnit gala an, och att det ofta visades pa tv. Jag ville se det sjalv. Utan filtret som redigerar bort rynkor och blodadror i rutan. Vagorna som vandrar over deras lar och tyngden under dem nar de lyfter pa benet och stampar, vibrationerna som kryper genom marken till undersidan av mina fotter.

Och det var coolt! Vi fick basta platserna men hade kunnat komma mycket senare och anda sett bra. Det var mycket ceremonier med omflyttning av saker, och en kille i de ballaste byxorna med hang som sjong kraftfullt tills hans rost sprack och han blev utbytt till en med samre kvalite pa stambanden. Sumobrottarna hade blojor och fransar som hangde fran baltet, verkade mest vara ivagen. De var tunga men lyftes ibland upp av motstandaren och ramlade tungt pa den sopade sanden. Domarna gick med vordnad runt i fantasifulla fargsprakande kreationer, och holl upp en skylt mot vinnaren i sin fina tuppkamm som ibland hangde ner pa sidan.

Pa kortsidorna satt man i kostym, stallde sig upp och bugade till annu en fargglad schume som holl upp en kanna vatten eller pall eller nagot annat kringvandrande foremal.

Fett ball!

Zzzzzzzzzzzznark.

Jag ar trotttrotttrott... Allt i huvudet far inte plats langre. Det ar for mycket fran alla hall. Jag maste blunda nu och lata mitt huvud baddas in av fjadrarna i min kudde. Godnatt Tokyo, jag vet att du aldrig sover.

Jag orkar inte skriva tusen ord.

Jag brukar ju fylla min blogg med bilder for att underlatta lasningen och eftersom jag inte ar varldens tekniska (men nastan!) person sa vet jag inte riktigt hur jag ska fixa problemet att fa dem fran kameran till datorn utan sladd, men det basta av allt ar att Mattias springer runt och platar med bade sin mobil och kompaktkamera och stora bjasse till bamsekamera sa ni kan ga in och kolla pa hans blogg. www.mattiasekstrom.blogspot.com

Lycka till!

Ogilvy Tokyo!

Jaha. Jag tankte aka runt och besoka alla Ogilvykontoren i varlden. Wish me luck. Jag ska mota dem idag klockan ett tillsammans med de ovriga Ogilvianerna som ar har. Jag har tagit pa mig klanning och hogklackat for att smalta in i mangden och malat lite extra langa linjer i sidorna pa mina ogon med kajalpennan.