Sopberg.

Den koreanska regeringen tyckte ett år att det var för mycket avfall i Korea och beslutade sig för att göra något åt saken, de tog helt enkelt bort hälften av alla papperskorgarna i städerna. Det låter som ett riktigt korkat beslut och istället för mindre avfall så borde stan flödat över med skräp på gatorna. Men så blev det inte, det är fortfarande skräpfritt på de flesta ställena om man bortser från vissa övergivna tomter som är riktiga sopberg. Regeringen lyckades alltså med sitt mål att minska mängden sopor och ändå hålla gatorna rena, grattis!

Så jag kanske borde tro koreanerna när de säger att ifall de skulle skaffa sedlar med högre valör (deras största är 10.000 won, ungefär 100 kr), då kommer priserna att stiga.

Parigt värre.

Ett litet samtal med Natasha efter lunch igår.

"In Korea couples always go together." Carl och Johndoe försvinner nerför gatan åt andra hållet. "Where are they going?" fortsätter hon.
"I don't know? Maybe they are lost?" svarade jag och skrattade när vi befann oss femtio meter från kontoret.
"Hehe.. maybe. But I was so surprised the other day when Carl didn't join us when we celebrated Henrik with the others" sa Natasha.
"Why?"
"Because you are a couple. I never go out without my boyfriend if I have one."
"But Carl was tired, and in Sweden we often do different things although we are a couple. Carl isn't that fond of singing anyway."
"Really?! And maybe not dancing either?"

Så vi är konstiga här, Carl och jag, för vi gör inte allting ihop hela tiden. Vi köper inte likadana kläder för att understryka vårt förhållande och vi bor ihop fast vi inte är gifta.

Att vara utlänning...

Jag tittade mig runt i tunnelbanevagnen där jag satt och var på väg till Ogilvy i förrgår. Det var fullt på alla sittplatser utom den bredvid mig. Och det stod en tjej i gången. Fast jag i Sverige alltid tycker att det är skönt att få sitta själv utan någon vid min sida som tränger sig på, så kunde jag inte låta bli att tycka det var lite sorgligt att hon inte ville sitta bredvid mig. Lika sorgligt som jag tyckte det var när jag tog bussen från Suwon till Seoul. Den är för det mesta fullpackad men eftersom vi bor i början på dess färdväg så får vi alltid sittplats. Vid ett stopp klev det på en kvinna med sina två pojkar. Hon pekade på den lediga platsen bredvid mig för att den ena pojken skulle sätta sig där. Jag log mot honom, och han började skrika och försöka slita sig loss ur sin mammas grepp. Han vägrade totalt att ens närma sig mig, varvid den andra pojken också började skrika. Så hon fick ta dem båda två hårt i armarna och röra sig längre bak i bussen. Suck...

Jehovas vittne...

När jag och Larissa var i Dongdaemun så kom det fram en tjej med en blå pärm och frågade om hon kunde ställa några frågor. Larissa skrynklade ihop ögonbrynen och sa barskt till henne "Not interested!" och sen satte hon fart på benen så jag fick springa efter henne. Jag hade aldrig sett henne så bestämd och direkt otrevlig innan. Men jag pinnade efter och kastade ett leende som ursäkt till kvinnan. Det skulle jag nog inte gjort för hon sprang efter oss och ropade att hon kunde engelska och ville bjuda in oss till ett party, i kyrkan. "Wait, wait... I speak english, I wanna invite you. Wait!" Papperena fladdrade efter henne och vi flydde ner i en underjordisk gång som visade sig vara en marknad. Larissa förklarade att de var odrägliga och att de aldrig gav sig och att hon mådde dåligt över att vara så otrevlig men att det var en nödvändighet för att bli av med dem. När hon först flyttat hit till Sydkorea så hade Jehovas Vittne kommit och ringt på hennes dörr och eftersom hon trodde att de kanske var grannar så bjöd hon in dem och de satte sig i soffan och blev kvar där tills hennes son kom hem och bokstavligen fick ta dem i nackskinnet och slänga ut dem.

Jag förstår mig inte på deras religion. Det är bara så...

Äsch...

Det är guldägget i Sverige ikväll. De flesta på Ogilvy ska tydligen vara där (kul för dem ju!!) och Delicato (som jag jobbat med) är nominerade i två kategorier! Grattis, grattis till både mig själv och alla inblandade. Ska bli spännande och jag ska försöka somna med tummarna hårt kramade i händerna ikväll! Och förhoppningsvis vakna upp till en söt seger!



Det här är våra bidrag.

Får jag be om största möjliga tystnad.

Jag var på Carls jobb igår och jobbade. Det var bra för de satt och knappade intensivt utan att prata så jag fick hur mycket som helst gjort. Deras arbetsmiljö här är så långt från min på Ogilvy i Sverige. Vi har alltid radion på, om ingen köpt en skiva som bara måste spelas om och om igen. Det ringer konstant i både stationära och mobila telefoner. Folk har interna spontanmöten i sofforna och det är endast tyst före halv nio då ingen har anlänt till jobbet än. Om man har en fråga eller något att dela med sig så skriker man det bara rakt ut och hoppas att någon ska svara eller lyssna. Det stör inte, det anses bara trevligt, som om vi kommer varandra närmare. Copysarna sitter med hörlurar på eftersom de måste koncentrera sig på vad de skriver och hålla allt bullret ute. Det är en schysst och bullrig miljö, oftast när jag kommer hem så vill jag att det ska vara alldeles tyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyssssssschhhhhht...

Effektivitet på jobbet.

Fest, jobb och toalettbesök, allt på samma gång! Tjoohoooo!

White day.

Idag är det "white day" och då är det killen som köper godis till tjejen. Natasha underströk att det var just "godis" som de brukade köpa och hon berättade alltid för sina pojkvänner att hon hellre ville ha choklad.

Calle sa grattis på white day till mig imorse och gjorde frukost, sen följde jag med honom till jobbet. Soyoung hade bakat torr chokladkaka men den var god ändå, och Jongdoe hade köpt choklad till både Natasha och Soyoung, inte till mig för han visste ju inte att jag skulle vara här.

Imorgon ska jag och Calle och Morgan och Johan hitta på något för att fira white day. Det har blivit lite av en tradition att fira dagen efter istället (det gjorde vi på alla hjärtans dag också). Det enda som jag och Morgan vet är att vi ska ha våra finaste underkläder på oss?! Jag och Morgan är övertygade, eller vi hoppas i alla fall, att det bara är något de säger för att förvilla oss. Vad tror ni?

The moose is loose.

Vi blev bjudna på mat hemma hos Morgan och Johan igår. Couscoussallad och bröd med torkad tomat. Mmmmmm... Sen kollade vi på storalgen.se. Vet inte vad ni säger men jag tror att tyskarna och Morgan (som är amerikan) kommer i busslaster för att sova i den och uppleva äkta svensk kultur.

Food courts i alla större köpcenter.

De är väldigt förtjusta i "food courts" här i Korea. Det är som Kungshallen i Stockholm. Det är fullt med restauranger längs väggarna och sen kan man köpa mat från vilket ställe som helst som får smaklökarna att ropa "hurrrraaa" men ändå sitta ihop med sina vänner som valt ett annat ställe.


Man beställer mat i kassan vid ingången och går därifrån med en liten vit lapp med sitt nummer på. Sen gäller det att leta upp sitt "kök" och hålla reda på sitt nummer. Jag valde Californa rolls.


Smask, smask!