Sweet home forever

Egentligen borde jag lägga upp bilder från helgens vinterfestival. Det var kul! Men jag vill hem.. till sverige... jag saknar min bullriga kyl och mina tjutande element. Mitt kalla trägolv. En affär med bara varor som jag känner igen och expediter som jag kan fråga.

Jag vill ha en tvättpåse att tvätta mina bh:ar i. Jag vill ha tomatkross!!! Jag vill ha blekmedel till mitt hår, jag vill inte behöva färga det svart för att dölja mitt eget råttfärgade. Jag vill prata med Mats. Jag vill ha mina fötter på hans soffbord när vi kollar på en film och jag kan krypa upp i hans hårda soffa under en filt. Jag vill höra honom säga att "allt blir bra". Jag vill jobba, jag vill att Kerstin ska säga att jag är duktig. Jag vill äta svensk sushi och Helenas torra lax med rödbetor. Jag vill gå på stureplan och kolla på kloner med backslick. Jag vill se solen gå upp bakom statshuset när jag går till jobbet. Jag vill att solen ska gå ner klockan fyra. Jag vill dricka öl nere i humlan på fredags eftermiddagen fast det bara är fyra stycken som gör mig sällskap. Jag vill ha egna vänner. Jag vill inte känna mig påträngande. Jag vill inte att folk ska umgås med mig för att de tycker synd om mig. Jag saknar POP. Jag saknar till och med min gamla häst till dator. Jag saknar radion, jag hade kunnat lyssna på hur mycket hårdrock som helst, Kobbe! Men helst Annika Lantz... Jag hade velat se Prinsar och prinsessor på tv igår. Det borde jag fått göra. Jag har ju varit med och gjort vinjetten.

Jag hade velat titta på alla äckliga dokusåpor. Jag vill titta på guppande täcken!! Jag vill sitta på café och skriva, utan att känna att jag är konstig. Jag vill ha högklackade skor, jag vill förstå utan att behöva anstränga mig. Jag vill...

En hälsning "to Sweden"

Natasha pratar inte bara svenska, hon pratar skånska oxå!!

Vad gör jag i Korea hela dagarna?

Jag har varit med och tagit fram en vinjett till det nya programmet "Prinsar & prinsessor" med Linda Nyberg som sänds på TV4 ikväll klockan 21.00. Det går rätt och slätt ut på att hon intervjuar prinsar och prinsessor i Europa. Jag har bidragit med de två-dimensionella illustrationerna och logotypen. Missa det inte! Och har ni möjlighet, spela gärna in vinjetten till mig.



Puss puss

Dagens lektion...

kä = hund
kä = krabba
han-o = traditionellt koreanskt hus
opa = bror
apa = pappa
apa = smärta
mandu = dumplings
taxi = taxi
bus = buss
jong-au-rullr = engelska

HOOOOOTERS!!

Bilden är snodd från Pauls blogg, tick, tack...

Tuttar, tuttar, tuttar överallt.
Jag hoppas att det aldrig nånsin mera blir kallt!

Alla känner vi väl till det amerikanske Hooters och alla har vi väl vårt eget speciella förhållande till det.


I fredags besökte vi det nyöppnade Hooters i Seoul. Det första som mötte oss var två stora bröst som sa "Welcome to Hooters, we all love hooters". De svulstiga behagen hoppade upp och ner medan de satte klisterlappar på oss allihop.



Vi beställde amerikansk fettig mat och njöt i fulla drag. Calle var snäll och gav mig sin klisterdekal.



Med jämna mellanrum höjde de musiken och servitriserna skakade loss till kända rockdänger i sina små tajta kläder. (Till detta bör nämnas att koreaner räknar detta som ett familjeställe och tar med sina barn).



We all love hooters!


Natti natti Malte, sweet dreams...

Har du testat kohuvudsoppa?

Igår käkade vi lunch, "meat soup" kallade koreanerna det. Det var mycket fett på köttet men vi åt på ändå, Malte under högst protester... Efteråt fick vi reda på att det var kohuvud. Charles berättade hur han sett dem i köket stoppa ner hela huvudet till nästa omgång "meat soup" som skulle serveras.

Hello, hello... couple?

I förrgår var jag och Calle och tränade (kommer till det i ett senare inlägg när jag har haft med mig kameran till gymmet med ett laddat batteri) och när vi var på väg därifrån till ett lämpligt matställe blev vi stannade på gatan.

"Hello, hello"
Det stod tre små koreanska tjejer tätt ihop och vinkade hysteriskt till oss på trottoaren.
"Hello, hello... Couple?" fnittrade de.
Deras tänder lyste i gatbelysningen och deras tysta skratt ekade genom deras fingrar. Såååå söta.
"Yes, couple" sa vi och tog varandra i hand.
"Beautiful couple. Beautiful couple" sa den ena tjejen medan de andra tryckte sig mot henne.
"Oh, thank you" sa vi och nickade på huvudena, och deras fnitter ökade i styrka.
"Je boyo" (du är vacker) sa jag och kände mig som en nickedocka när jag oavbrutet höjde huvudet upp och ner.
"Me" sa den modigaste av tjejerna som sagt att vi var vackra och pekade på sig själv.
"Yes" sa jag och fast det var mörkt kunde jag se hur hon rodnade innan hon satte händerna för kinderna och fnissade tyst.
Sen frågade Calle efter vägen till Homeplus och de blev väldigt ivriga att peka och prata på koreanska i munnen på varandra. Vi tackade för hjälpen och vinkade till dem innan vi fortsatte, upprymda i själen över att ha blivit kallat ett vackert par så sträckte vi lite extra på oss. De är världens sötaste folk här! (speciellt småtjejerna som säger att vi är vackra och att vi ser ut att komma från böckerna).

Puss på er!

Favorit i repris: Trafikskolan live!

Med mig som kommentator!

Uhuhuuuhuu...

Det är så kallt... Jag sitter på mina händer så fort fingrarna släpper tangentbordet. Vid lunch satte jag fullt ös på alla gasplattorna för att få någerlunda inomhustemperatur här.

För en halvtimme sen kom det en reparatör som pratade koreanska och gick runt och öppnade alla kranar och kände på vattnet och pillade på reglaget i sovrummet och pratade i mobiltelefon. Och vet ni vad han gjorde!! Ställde upp ytterdörren till det svinkalla trapphuset så all min gasvärme sipprade ut!

PS. Det ska komma en ny reparatör snart... DS.

We put our faith in Albert

Nu ska vi få hjälp att tyda vårt värmereglage och förhoppningsvis få tillbaka värmen i vår lägenhet.
Koreanen Albert på Calles jobb ska hjälpa oss!!