Hör och häpna...

... de har clementiner i Sydkorea oxå! De är inte riktigt lika söta som våra men ändå, clementiner.

Calle har varit i Seoul hela dagen med Soyoung och jag har varit tvungen att vara hemma och jobba :(... Skönt att få undan lite jobb men nu när jag är klar så har jag tråååååkigt. De har säkert haft den bästa tiden i sina liv. Ätit marchmallows och tittat på alligatorer eller nåt. Själv sitter jag och äter clementiner och saknar Calle...

The company who made it all happen...

Utan TAT hade jag inte varit i närheten av Asien och speciellt inte Sydkorea. Jag vill sända ett litet tack till människorna bakom TAT som gjorde det hela möjligt!

Puss puss

www.tat.se

Life in South Korea staring...

Soyoung and Natasha! Två ursöta Koreaner. Soyoung till vänster, under 150 cm och älskar att baka och laga mat. Förhoppningsvis till sin filmstjärna till man i framtiden. Igår kväll blev vi bjudna på små bruna kakor gjorda på röda bönor och socker med nötter i (bild följer på nästa inlägg). De var bättre än man kan tänka sig faktiskt. Natasha till höger, 163 cm. Hon gillar blonda, långa killar och pratar för att vara korean exceptionellt bra engelska, vilket innebär hjälpligt i svenska mått mätt. Natasha loves Sojo.


Jag och Carl. Ett normalt par i Sverige men i Sydkorea är vi sååååå vackra! Det är coolt att vara västerlänning här. Vi bor vid Pactoly Woldo (Factory World).


Johan "the Korean Office Boss" Olsson som gör allt för kärleken. Jobbar du för honom kan du t.o.m få ledigt för att dejta. En sån chef vill jag oxå ha!


Johndo och Charles. Jag gissar att ni förstår vem som är vem. Undra om Johndo är medveten om vad vi västerlänningar associerar till hans namn. Båda jobbar på TAT. Charles är vegetarian och väldigt förtjust i Asien och Johndo tyckte att det var konstigt att solen gick ner så tidigt i Sverige när han var där i november. Efter två veckor i Sverige så kan man tycka att han borde ha mer att säga om landet?


Morgan, Johans flickvän. Glad och söt och den bästa av oss svenskar på koreanska. Hon vet t.o.m vad stetoskop heter! Men sen är hon också engelsklärare för barn så hon umgås med koreaner hela dagarna. Morgan är inte förtjust i koreansk mat.


Oskar som var en ängel och tog med Carls andra väska på 8 kg till Korea. Han gästspelar här bara i en månad och bor på hotell i Seoul (tre mil från Suwon, där resten av gänget bor).


Sen kommer vi till den spännande Rasmus. Ta-ta-da-da...
Det enda jag vet om honom är att han har långt hår som fastnar i avloppet och har magiska händer när det gäller programmering. Han är 23 år och självlärd. Detta är min bild av honom. Vi får se hur bra det stämmer överens med verkligheten...

Jingle bells, jingel bells...

Snön yr och jultemat fortsätter...



Små söta barn som åker pulka på en knappt snöbelagd backe. Hoppas att de inte förstod att jag tog kort på dem eller att de tyckte det var roligt att jag gjorde det... Eller så är det inte mer än rätt åt dem eftersom de stirrar och pekar på mig!


På ett ställe åt vi julgröt! Eller det kan man tro av bilden men det är sönderkokt ris med lite kyckling i och jag tror lite choppad ingefära. Urk var det iaf. Sämsta hitintills definitivt!


Calles skaldjursgröt var aningen bättre med bläckfiskben. Som tur var fick vi de obligatoriska smårätterna till. Märk väl hans röda juletröja!

På hemvägen sjöng jag julsånger med min mjuka stämma så att alla Koreanerna vände sig om och undrade vilken ängel det var som sjöng för dem. God Jul. Så här mycket julkänsla har jag inte haft detta året iaf ;)...

Åh, se det snöar...

Idag vaknade vi till ett vintrigt landskap. En aning sent men ändå. Snön ligger fint på marken men himlen är grå och det ser ut att blåsa en hel del. Vi har inte varit utanför dörren idag och det känns som om vi nog inte kommer att vara det. I alla fall inte förrän ikväll då det är fest i Johan och Rasmus lägenhet. Det kommer att bli lite knasigt eftersom de inte bor i samma lägenhet men, men... jag antar att vi får springa mellan lägenheterna. De bor som tur är i samma hus så vi slipper gå utomhus! På bilderna ser det nästan ut som om vi befinner oss i en svart-vit värld tycker ni inte?

Lyxhustrun har vaknat...

Såhär ser köket ut. Maskinen som står på diskbänken är en ris-kokare. Bap betyder tydligen inte bara ris utan kokt ris. Då blir det ändå en bap-maskin! Kom på imorse dock att vi inte har någon matsal. Köket och vardagsrummet är kombinerat. Det är tufft för en lyxhustru dessa dagar!


Detta är gästrummet som Calle ockuperat för tillfället med sin väska och skjortor. Det är detta rum som eventuella besökare från norr kommer att få.


Calles och mitt sovrum med Queensize bed. Vi köpte sängkläder igår. De enda mönstren som fanns var blommigt och randigt och hur mycket jag än bönade och bad för ett ursött rosa-blommigt täcke så blev det detta. De använder inte påslakan runt täcket som vi i Sverige utan kombinerar de båda och tvättar hela skiten när det är dags.


Nu har vi käkat frukost i Korea. Detta är inte typiskt för landet (de gör inte så stor skillnad på sina måltider olika tider på dygnet som vi). Men mjölken smakade samma och yoghurten var lite chunkigare, äggen som vanligt och likaså paprikan. Brödet var lite mer likt engelskt (vi känner väl alla till uttrycket: the best thing since sliced bread) och de hade inget i närheten av vårt grova bröd i affären. Osten med sydlänskt redan uppskurna skivor i små förpackningar. Jag önskar mig en stor hushållsost med tillhörande osthyvel i present. Juicen var lite syrligare och flingorna söta i början men mycket goda och det kändes som de var fiberrika och nyttiga.


Utsikten från vårt fönster i sovrummet (Johan lovade att det var vackrare på våren och sommaren. Hmmm....)


Den fantastiska utsikten som jag tog en bild på igår kväll, inte lika fantastisk idag kanske?


Vårt badrum med dusch. Vattnet här kan man inte dricka. Det förstår man efter att ha duschat en gång, det stinker klor och huden blir alldeles torr. Hudkräm står överst på min inköplista!


Vår dörrbetjänt. Hon är jättegullig och pratar med oss så fort vi går in och ut genom dörren. Jag undrar bara vad hon säger?!


Vardagsrummet med tv innan jag städade. Fotografering ingår inte i mina hushållssysslor som lyxhustru så de tar jag bara när jag måste. Jag skötte mig ganska dåligt idag faktiskt. Felberäknade tiden och hann inte laga mat utan fick springa efter Calle och slänga i honom några ostmackor innan han for iväg med koreanen Albert till sitt möte med Samsung idag. Stackaren har legat sjuk hela dagen och hostat och snorat.

Den långa resan till Korea...

... i en snabb sammanfattning. Jag är nämligen sjukt trött eller jetlaggad.


Detta är mitt liv: en resväska på 21,3 kg, en datorväska och en liten handväska. Det är tur att Sydkorea ska vara ett shoppingmecka.


Calle på Kastrup.


Vi färdades genom Holland, Amsterdam, med självspolande toaletter och rullband som sa "Mind the steps" varannan sekund. Och för att inte glömma alla stånd med tulpaner och Casinon (vi hann aldrig lämna flygplatsen och det tog 20 min för oss att gå till vår gate).


Ett museum hann vi dock med. Tavlor med snuskiga gubbar som taffsar på serveringspersonal på en bar bland annat.


Flyget tog 20 timmar och hade en behaglig klastrofobisk atmosfär omkring sig. Maten var inpackad i små separata förpackningar som vanligt men för omväxlings skull var den väldigt bra. Det blev en krigsfilm på Calles dator (jag hatar krigsfilmer, speciellt dem där alla lemmar far blodiga över hela filmduken) och en massa bökande och sökande efter bekväma sovställningar som tyvärr uteblev.


Efter en säker landning och en och en halvtimmes behaglig bussfärd, lyxig plats för ben och intressant utsikt med berg och landsbygd, så befann vi oss i Happy Suwon. Stora betonghöghus med reklamskyltar överallt. En konstig känsla att vara i minoritet och oförstådd.


Kameran i vår lägenhet så vi ska veta vem som kommer på besök. Anpassad för Koreaner så Calles huvud kom tyvärr inte med på bilden. Sjukt hightech lägenhet. Man sätter igång vasken med en knapp i golvet. Alla dörrar pratar med oss och lyset i hallen är automatiskt. Och så är det gasspis och ugn som tänder sig själv. Inga olyckor med tändstickor. Och så har vi en speciell riskokare. Bap betyder ris, så en bap-maskin kan man säga. Och en tvättmaskin!! och en diskmaskin!! En flatscreen-tv, trådlöst nätverk, micro...


Och just det, har jag sagt att vi bor i en fyra?! Med två toaletter? Utsikten (det är en genomgående lägenhet) från 13:e våningen är fantastisk. Dock tycker jag att det gungar en del när jag tänker på att vi befinner oss så högt upp. Åksjuk som jag är.

Dan före doppardan...

Bara så att ni ska inse vad jag utsätter mig själv för när jag åker till Korea där de inte är riktigt vana vid det engelska språket. Här kommer två koreanska ord som kan komma till mycket nytta:

An-yang-ha-say-yo (hej)
Gam-sa-ham-ni-da (tack)

De är så långa så hälften hade varit nock. De måste säga typ "hej du ärade människa i den och den rangen, jag välkomnar dig till min värld" eller nåt i den stilen. "Jag tackar gud och alla hans undersåtar för att jag får lov att leva".

Hej och tack!

Öhhh...

... hade jag roligt?!

Appy nuu yel! (happy new year)

Efter att ha stångats med inte alltför många människor i stan och letat efter en skjorta till Calle som inte var rutig eller randig eller enfärgad (Calle kom hem igår med, gud bevare mig väl, ännu en randig skjorta och jag tyckte att det var lite tråkigt med alla ränder som invaderar garderoben och mitt liv. Han hävdade att det var det enda utbudet som fanns. HA! sa jag). Men efter många affärer och förundrade butiksbiträden som inte kunde fööööörståååååå varför det inte fanns fler mönster att välja mellan så gav jag nästan upp när jag hittade en skjorta på Paparazzi på Triangeln i Malmö. Den var lite konstig och halva priset (kostade dock 523 kr ändå) och manchettknapparna var i form av gevär. Men, men, den var blommig och svart! HA!

Jag köpte fel storlek och när jag kom hem passade den inte alls Calles stil så han ska lämna tillbaka den så fort affärerna öppnar. Men för den som söker: Det finns skjortor i andra mönster än rutigt eller randigt. De är inte speciellt snygga och fast det är rea lite dyra. Men de finns! Och det är trots allt tanken som räknas (det sa iaf Calle när han fick den).

Gott Nytt År på er (nu ska jag festa loss) och låt oss alla hoppas att 2007 fylls av skjortor med blommiga mönster med traktorer och pussmunnar.


PS. Detta har inget att göra med Sydkorea som min blivande sambo så snällt påpekade men jag är snart där så håll ut. Informationen om Korea som vi alla längtar efter är snart här! 2 dagar kvar! DS.