Min kompis, kompis har varit ihop med en Sydkorean!

www.shirtsweb.com

Okej, såhär är läget. Jag fikade med en kompis igår och hör och häpna, jag gled raskt in på min Sydkorea-resa. Verkar vara "samtalsämnet" i min närvaro för tillfället. Men. Då avbröt han mig och berättade att hans tjejkompis, som varit i princip alla delar av världen, även varit ihop med en Sydkorean! Och varit där i typ nån månad. Träffat svärföräldrar och allt. Ovan att äta med pinnar bjöds hon på någon slags nudelsoppa och förväntades få i sig det med, inte vanliga träiga pinnar som vi har här i Sverige utan glatta stålpinnar. Och så fick jag tyvärr ännu en bekräftelse på att Sydkoreaner är dåliga på engelska. Mmmm, svärföräldrarna förstod henne inte alls. Numera bor hon dock i tryggt förvar i Stockholm eller var det Uppsala, i alla fall utan Koreanen och alla talar svenska.

En garde!

Är inte det koreanska statsvapnet fiiiiint? Men... Kanske ännu mer likt Pepsi än flaggan?

Religion vs. Ateism

Hälften av Sydkoreanerna är ateister ("Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?" Douglas Adams, känd ateist). Den andra hälften är Kristna eller Buddister, deras två officiella religioner. Sen finns där några få som utövar koreanska blandnings religioner med inslag från buddismen, konfucianismen och inhemsk schamanism. De bor oftast på landsbygden.

Jag har själv tänkt på det där med Gud Allsmäktige. Det är klart att jag inte tror att han satt nersölad med röd lera mellan fingrarna och skulpterade Adam och Eva. Drog sig i skägget och funderade ut hur fiskarna skulle andas i vattnet eller skrattade åt giraffernas långa halsar. Jag tror mer på The big bang och evolutionen.

Men ändå, det är så tryggt att ibland blicka uppåt himmeln, sända iväg en liten önskan, oftast självisk förvisso men ibland riktigt god. Skönt att tänka sig mormor sitta där uppe med röda kinder på ett litet fluffigt moln.

Och sen är det ju det här med slutet. Är det verkligen slut när man dör. Jag kan inte riktigt acceptera den tanken. Och kyrkan. När jag är i kyrkan infinner sig alltid en slags andlighet. Vet inte om det är för att det är så högt i tak eller så mycket utsmyckningar? Men jag börjar viska med en gång och tänker två gånger innan jag säger något, i fall han skulle lyssna.

Är jag då troende eller ateist?

Lika som bär?

Vem kom först, Sydkorea eller Pepsi?

Jag vill osså...

Mmmm... jag vet att jag borde sova för lägesen. Klockan är trettiotvå minuter över tolv! På natten. Mmmm, jag vet! Men. Jag håller på att bli galen för att jag inte kan fixa så att jag får upp senaste inlägg på min sida. Alla andra har det, Minna, Amy, Paul, K-A, Brian i Miami som skriver om påskägg och Torsten i Sjöbo!?.. Ja, precis alla! Utom just jag! Vilken frustration. Arghhh! Jag vill osså. Buhuuuuuhääähhhhhh... Kanske lite känslig för tillfället.. Men.. BUHÄÄÄHHUUURRRGGGHHHHH... snyft. hulk... Jävla blogger, skit, helvete piss och mög. Mobbing! Det är vad det är. Ren och skär vuxenmobbing. Jag ska stämma dem! Vilken smärta de åsamkat mig. Som jag lidit! Jag kan för böveln inte sova. Detta kommer att gå ut över mitt jobb som i förlängningen kommer att förlora pengar på att jag inte kan prestera så som jag borde, såsom jag är betald för att göra. Såsom jag gör när jag kan soooooooova. De ska fan få för rutten ost! Och all annan ost för den delen också. Så därmed basta! Ha! Ha!

... men det funkar inte i alla fall... snyft... snyft...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=593988&d=547

Jag vet inte hur man gör länkar här så ni får kopiera den om ni är intresserade att läsa om Sydkoreaner som jobbar i Sverige på koreanska företag som LG och Kia.

– Jag provade att äta en sån som kör jultomten, just det, ren heter det. Jag trodde det skulle vara konstigt men det var okej. Jag har hört att det finns en inlagd fisk som luktar. Den vill jag också prova, säger Jack Kim.

Natasha och Soyoung

Hej alla glad. Nu har min kära man skaffat vänner från Sydkorea och lovat mig dyrt och heligt att de ska bli mina vänner oxå. Jag får väl muta dem med choklad eller vad man nu kan tänkas göra för att få vänner i Korea? Kimshi? Vin? I alla fall så jobbar de på TAT (Carls företag) i Korea och har varit på besök i Sverige i två veckor. Carl har visat dem runt i malmö och förhoppningsvis kommer de att göra det samma i Sydkorea. Han verkar gilla dem.

Här är några bilder på dem och Carl när de dricker vin vid lunchtid tidigare idag. En återställer eftersom de rockade loss på Etagé till tidigt i morse ;)... Verkar som om Koreanerna kan festa. Men de var överraskade över hur trångt och vilken kroppskontakt det rådde på dansgolven. Verkar konstigt eftersom Sydkorea är en fjärdedel av Sveriges yta men har en befolkning på 48 miljoner?! Kan det bli trängre?

De var två tjejer. Den ena kallade sig Natasha (det är hennes europeiska namn, vilket är vanligt att ha utöver sitt vanliga namn i Asien) och har gul tröja på bilderna. Den andra hetter Soyoung och sen var där en kille som hette Johndoe.

Puss och kram

Min Carl är såklart vackraste av dem alla ;)

Här kommer lite koreanska ord. De är med all säkerhet felstavade.


Piengi = Flygplan


Chaduncha = Bil


Je boyo = Du är vacker :)

Jag vet inte hur långt jag kommer att komma med dem: du är vacker, vill du flyga eller åka bil med mig?

Sprutor, sprutor, sprutor...

För några år sen fick jag en impuls att övervinna alla mina rädslor. Det gick ganska bra faktiskt. Jag tyckte bland annat att det verkade otroligt läskigt att resa alldeles ensam, så jag åkte till Australien i en månad och backpackade. Vågade inte riskera att totalt kollapsa på ett vandrarhem med huvudet i en blöt kudde så jag mötte upp min kompis Sandra första halvan av resan.

Stora högljudda motorcyklar med växlar hade jag aldrig ens vågat sitta på. Så jag anmälde mig till en trafikskola och kom så långt att jag körde på landsvägar och kunde krypköra runt koner utan att sätta i foten. Dock fick jag aldrig mc-kort fast det stod en liten söt Yamaha Midnight Special i mammas garage och väntade på mig (där står den än).

Och så till sprutorna. Jag har ärvt min mammas skräck för nålar. Fast jag ligger ner och läkarna säger till innan de sticker och det känns ganska bra efteråt så svimmar jag utanför dörren. Det var bara att anmäla mig som blodgivare och det gick mycket bättre. Nålen rörde sig aldrig i armen som när de håller på att byta kapslar hela tiden när de tar blodprov. Det hjälpte också till att jag fick fika och pengar och ibland en t-shirt eller en biobiljett på köpet. Jag fick ligga i bekväma läderstolar och de kom alltid med juice till mig efteråt.

Så då borde det inte vara några problem att bli vaccinerad tänkte jag och knallade ner till hälsoläkarna. Men tji fick jag. Det sved när de sprutade in vätskan i muskeln och sen svullnade den upp och armarna blev liksom lama och jag kände mig yr. Det var längesen jag klagade så mycket på jobbet. Aj, aj.. mina armar... Idag tog jag mina två sista sprutor. Totalt 5 stycken. Det är lite synd om mig nu. Och så är jag lite sjuk också!

Nordkorea – en död härskare hur ocoolt är det?

Eftersom Nordkorea (som egentligen heter Demokratiska Folkrepubliken Korea) har en mycket mörkare historia än Sydkorea så får de gästspela här en stund. Huvudstaden heter Pyongyang men det roliga är att Statschefen, Kim Il Sung dog år 1994 men sitter fortfarande kvar som president. Detta gör Nordkorea till världens enda nekrokrati. Hans son Kim Jong Il är överbefälhavare och därigenom landets högste politiske ledare.

Nordkorea kom till efter andra världskriget. Japan, som ockuperat Korea, var besegrat, och Korea delades, likt Tyskland, upp i en sydlig (USA) och en nordlig (Sovjet) ockupationszon. År 1948 utropades landets södra del till "Republiken Korea" och den norra till "Demokratiska folkrepubliken Korea".

1950 inleddes Koreakriget. Kriget böljade fram och åter och norra delen av landet ödelades, men till slut var man tillbaks nästan exakt där man startat.

Efter vapenvilan inleddes återuppbyggnaden. Med hjälp av Sovjet och Kina gick det snabbt i norr. På sextio- och sjuttiotalen sågs landet som ett föredöme för tredje världen. Politiskt hade man dock fastnat i en nationalistisk, stel stalinism. På åttiotalet gick ekonomin sämre och efter kommunismens fall tycks landet till stora delar ha brakat ihop. Kim Il Sung dog 1994, Kim Jong Il vann makten, och försöker nu med hot och vädjanden utvinna så mycket pengar och stöd som möjligt från Sydkorea, USA och Japan - utan att för den skull göra avkall på sin diktatur.

På grund av den dåliga levnadsstandarden i landet skänker Sverige varje år en hel del pengar i bistånd.
Deras nationaldag är den 9 september. Tur att vi inte ska åka dit. Nekrokrati. Huh… Borde det ens få finnas?