Toilets of Tibet.

Jag vet att ni egentligen inte vill veta detta, men har jag börjar en kategori som heter "Toaletter" så får jag väl bita i det sura äpplet och ni med mig. Ni kan ju i alla fall glädja er åt att ni inte behövde gå på dem.


Detta är när jag kissar vid vårt besök på Drepung Monastery. Det är dumt med trycket på hög höjd, det gör mig kissig HELA tiden. Och eftersom man andas ut massa vatten i utandningsluften så ska man dricka massor, helst tre liter om dagen. Det går inte ihop det där, speciellt när man vill undvika toaletter så mycket som möjligt.


Den ena toaletten bättre än den andra. Ni kan trösta er med att ni inte får se det värsta. Inte ens jag kunde gå in på toaletten vid ett ställe som skulle föreställa en hot spring, men mest liknade en vanlig inbyggd bassäng. Det kryllade av byggställningar utanför och byggarbetare i hjälmar. Jag fick vända i öppningen, jag klöktes och kissade på baksidan av stenbyggnaden.


Det var i en sån här toalett Calle tappade Rasmus Lonely Planet om tibet. Den är nog välbegravd vid det här laget.

Tibetanska djävlar.

Jag är ingen djävul, jag lovar, min tunga är rosa!
Men vilken tur att jag inte har några snorkråkor i näsan.

Food of Tibet.

Den första kontakten vi fick med Tibetansk föda var naturligtvis Jaksmörste. Rasmus och Calle ser väldigt lyckliga ut, jag antar att de inte hunnit smaka på den varma drycken än. Det var inte gott! Och att tibetanerna klarar av att dricka 40 koppar om dagen är för mig ett mysterium.


Andra kontakten blev en tibetansk restaurang som serverade nudlar med jakkött och dumplings. Det smakade förvånandsvärt bra, men det kunde inte jämföras med det sagolikt vackra ljuset i rummet.




När jag och Rasmus hittade det Nepaliska setet med flera olika rätter blev det en klar favorit som avnjöts både en och två och tre gånger.


Det var på vippen att jag blev vegetarian när jag såg hur köttet hängde framme i solen hela dagarna med flugorna surrande i klungor.


Dumplings med jakkött i och stark sås vid sidan sitter aldrig fel när magen skriker.


Såhär såg köket ut där dumplingsen på föregående bild lagades till. Ni vill inte veta hur toaletten såg ut.

Animals of Tibet.

Två kossor som hittat enda skuggan vid sjön Yamdrok.


En jak Calle hittade i bergen någonstans.


Ett får med en konstig triangelklippning på magen.


Vi fastnade med bilen i en fårskock. Alla får är märkta i olika färger så att nomaderna vet vems får som är vems.


En katt vilar på moppen. De kör vilt här må jag säga, det tog ett tag innan jag lärde mig hur jag skulle gå över övergångsställen.


Kossan till vänster är ingen djävul, hans tunga är inte grön utan rosa!


Packåsnor.


Kolla de långa benen på det nyfödda fölet! Naaaaaa...


Jak...

People of Tibet.

Två små gummor som satt och vilade sig utanför Sera Monastery.


En kvinna jag mötte i en trång gränd i Lhasa.


En kvinna som rusar mot Potala Palatset.


En gammal man som gärna ställde upp framför Calles kamera medan frun blev sur och tog betalt.


En munk som vattnar sina blommor i Sera Monastery.


En fåraherde som ville ha betalt för att han poserade så här fint. Han fick 2 yuan (två kronor).


Skoluniformerna i Lhasa såg mest ut som träningsoveraller.


Ett förtroligt samtal två gummor emellan.


Jag undrar vad den här munken tänker på?


Munkar i uppförsbacke och en äldre man med böneslunga.


Deras yngre nomadbror fick leka med kameran och fast han lyckades kapa alla huvuden i bilden så gillar jag den.


En nomad som bjöd mig på svart te när jag var på väg ner från berget.


En gumma som stannat på sin pilgrimsfärd runt Potala för att säga något till butiksinnehavaren.


Vi mötte en mc-förare på vägen till Namtzo Lake.


Och ännu en.


Och här vilar en gumma i Lhasa på sin mc, funkar nog betydligt bättre än käppen skulle jag tro.


En munk tvättar händerna någonstans.


Och här är en till utanför Samye monastery.


Två små gummor skulle gå en dag....


En jakman Calle träffade i bergen.


Fler jakmän.


Bönetrummor utanför Potala.


Den här liftaren fick inte åka med vår fullpackade bil.


Två pilgrimer som ber på Lhasas gator. Ett steg och sen lägger du dig ner rak lång. Upp igen och ett steg till. Det tar evigheter att ta sig någonstans. Uppe i bergen, på de små snirkliga vägarna vimlade det av dem, speciellt runt de heligaste bergen.


Calle och en munk.


Är hon inte fiiiin, tanten med sitt får?


Typ alla som hade det någerlunda ställt med pengar gick runt med guldtänder. Brrr...

Moderskärlek.

Jag måste skicka lite kärlek till min mamma. När vi kom hem utmattade och flera kilo lättare från Tibet så steg vi in i en välstädad lägenhet med en kaktus i röda och gula och gröna färger på bordet. Det fanns en fruktskål med äpplen som dock ruttnat lite och samlat vätska i botten. Det fanns chokladstenar och inte ens kaviartuben var slut som jag fruktat. Det fanns ett långt brev till oss båda och lite fickpengar till en alldeles för gammal dotter.

Det var som dagen innan jag flyttade till Stockholm, då träffade jag en söt fransos på ett dunkelt uteställe. Han bedyrade sin kärlek till mig i alkoholdimman och kom ihåg det några timmar efter på morgonkvisten. Jag skulle jobba i Stockholm några dagar och mellanlanda i Malmö några timmar för att flyga vidare till min kusins 30-årsdag i Berlin. Jag visste att det låg ett tjockt lager dammtussar på mitt golv och det fanns inte en chans att han skulle få komma dit och hjälpa mig packa. Men han var enträgen och till slut ringde jag.
"Ehh, mamma. Kan du dammsuga i min lägenhet?"
Hon lät väldigt besvärad och efter en stunds tystnad suckade hon.
"Hur viktig är han?"

Jag och fransosen möttes av en stor fräsch blombukett i hallen. Lägenheten sken som aldrig förr och inte ett skrymsle hade undgått hennes trasa. Det fanns godisskålar i alla rum, och kylen innehöll en gedigen frukost. Vinet låg på kylning.

Han dumpade mig några veckor senare och jag var arg och ledsen i säkert en vecka, mest för min mammas ansträngning som varit till absolut ingen nytta.

Tack mamsen, I love you!

Att lämna och komma tillbaka.

Idag är det exakt 21 dagar, 3 timmar och 25 min tills jag lämnar Korea. Det känns både bra och vemodigt. Nu har jag ett liv här, en vardag om än tokig och omvälvande. En tillvaro i Stockholm känns främmande och nästan lite kuslig, men ändå så hemtam. Jag kan gå vägen från min port till Ogilvy-huset med slutna ögon. Jag kan se solen gå upp över stadshuset när jag går över kungsbron. Jag vet vad nästan alla ord i det svenska språket betyder och kan tjuvlyssna på de flesta samtal. Jag vet att en "bulle" är en kanelsnäcka, eller en taxi. Det är svårt att återvända, gå tillbaka i tiden. Till något som har stått stilla när en miljon saker har skett och utvecklats inom mig själv. Men ändå pirrar det i magen och jag kan inte annat än se fram emot det, fast det antagligen fanns en miljon anledningar att jag lämnade det från första början.

Jag kommer att sakna folket här i Korea, de vänliga blickarna och språket jag inte förstår. Krälande bläckfiskar och det ändlösa bläddrandet i Lonley Planet. Och bergen, suck de sagolika bergen, som omger mig och ger mig kraft. Housewife-klubben och min blogg. För om 21 dagar och 3 timmar och 21 min så har jag inget att rapportera från Korea längre. Det kommer att kännas lite konstigt, men vilken ljuvligt härlig känsla att kunna berätta om mina upplevelser själv och inte få svaret "ja, jag läste det på din blogg." Jag kommer att få mitt sociala liv tillbaka. Tjohooo!

Imorgon är en annan dag.

Snoret har tagit över min hjärna och fortsätter att köra rundgång där uppe och lämna kranen öppen för en jämn ström klet som forsar under näsan. Jag har ätit knäckebröd och glass och kakor idag. Jag hoppas att Calle kommer hem och tycker lite synd om mig snart. Tillråga på allt fick jag min mens igår. Min mage är svullen och öm och jag längtar tills i övermorgon.

Sweet home Korea.

Du anar inte hur skönt det var att landa i Korea och gå in på toaletten med kaklat golv och väggar. Det var riktiga toaletter med hygienisk sits man kunde byta ut genom att trycka på en knapp. En lukt av rengöringsmedel. Ahhhh... Det gick bra att spola ner toalettpapperet och det fanns tillgång till både vatten och tvål. Det var bara Sankte Pär som fattades att välkomna mig till denna drömliknande atmosfär. Jag var hemma.

JAG och Kina.

Pandor ar sota och langsamma och sma panda bebisar bryr sig inte om ifall de blir lyfta och forflyttade till fotografering med utlandska turister. Opera i Kina ar inte samma sak som i Sverige, det bestar av tjejer i fina drakter som jonglerar bord med fotterna och utspokade folk i vigorosa klader och eldsprutande masker och dockdans med langa sjalar och skuggshow och konstiga instrument och teater. Det var spannande och upplivande och mystiskt. Jag njot av varje sekund fast det var valanpassat for turister och vi hade blivit ditskjutsade i en minibus.


Idag har vi atit 17 smaratter av Sichuans delikatesser varav en var direkt acklig. Om vi vetat att det var det som kallades "sweet dumplings" sa hade vi inte tagit en taxi genom hela stan for 12 kr for att komma till en restaurang och bli serverade varmt vatten i en skal och salt kal i en mugg och degklumpar med sot sorja inuti guppande i vattenbad.


Vi tuggade i tre sekunder och stannade artigt i 2 minuter och betalade 2,5 kr och tog forsta basta taxi till raddningen istallet, en sushirestaurang.

Idag har vi shoppat C och jag. Rasmus ar fortfarande ute pa landsbygden och insuper det mesta av Kina han kan. Han har lite mer brattom an vad jag och C har.


Vi gillar att ligga i sangen och mysa och ga langsamt och ibland titta varandra i ogonen.. Hugga, hugga... Vad ar det jag sager.. Jag ar en san dar.. Du vet parig sak, som pratar i "vi-meningar" och inte overlever en dag utan "min battre halft"... Jag vill inte ens prata om det!


JAG har varit pa tehus och C foljde med. Det var ackligt gront te och barrbitarna fastnade i MINA tander, och kanske i C:s med. JAG rakade bara vara i samma taxi som C och den korde MIG till ett universitetsomrade dar JAG gick av och C tja... Hmm... Och helt plotsligt var han och JAG pa samma museum, ja bara sadar. Det var riktigt bra. C gick en bit fore mig, vi ar ju anda trots allt tva OLIKA individer!

Tjing tjong, ballong!